Om
du någon gång behöver specificera en
fiberkabel skriv då aldrig att du vill ha fibrer
av typen G.652. Sannolikt får du då kablar
med dom enklaste och billigaste singelmodfibrer som
kan tillverkas.
Specifikationen
G.652 från ITU-T kom ut i en reviderad utgåva
våren 2003 och innehåller numera fyra klasser
för singelmodfibrer med beteckningarna A, B, C
och D.
A
och C utgör äldre specifikationer och finns
med i standarden endast för historiskt intresserade.
B och D däremot är moderna specifikationer,
varav D är den mest avancerade. Skillnaden mellan
B och D klassen är att D också kan användas
i våglängdsområdet runt 1400 nm. I
övrigt är specifikationerna för B och
D i stort sett lika.
I den reviderade utgåvan av G.652 standarden har
man höjt kraven för polarisationsmoddispersion
PMD. Anledningen är att man vill säkerställa
att fibern också ska kunna användas för
höga datahastigheter även över längre
distanser (se tabellen).
|
PMD
(ps/vkm) |
2.5
Gb/s |
10
Gb/s |
40
Gb/s |
3.0 |
180
km |
11
km |
<1
km |
1.0 |
1
600 km |
100
km |
6
km |
0.5 |
6
400 km |
400
km |
25
km |
0.1 |
160
000 km |
10
000 km |
625
km |
Det
nya kravet på PMD är <0.2 ps/vkm och
observera att detta krav även gäller för
B klassen. Detta betyder att fibrer som klarade kraven
för B tidigare, sannolikt inte klarar kraven
för B i den nya utgåvan av G.652 standarden.
Kunder som inte särskilt ser upp med detta kan
få fiberkabeln levererad med fibrer som inte
uppfyller de nya specifikationerna.
Hur
ska man då specificera fiberkabel på rätt
sätt så att man får fiberkabel som
uppfyller moderna specifikationer?
För
B fiber bör man skriva ”G.652.B 2003”
och för D fiber ”G.652.D”. Man kan
om man vill även här lägga till årtalet
2003, men eftersom D klassen är ny från och
med 2003 så behövs det inte.
|